Lycka är att höra på en människa som hatat sitt jobb och när denne fått sparken.

Lyckan att öppna en dörr och kunna välja att se alla färger för precis vad dom är i sina oändliga nyanser, även om det är en vinternatt stilla som ett ögonblick.

Lyckan i en människas ansikte som fått en del av sin upprättelse, ett steg vidare i livet.

Lycklig är jag, som lever i denna värld där den fria viljan kan skapa våra verkligheter,
ur våra lyckliga tankar.

Jag funderade en del på lovet och nu dök tanken upp igen när jag känner att jag vill upp igen till min normala kropp jag hade förr. Jag vill börja på AFUK, Danmarks enda Cirkushögskola.
Jag funderade på det redan ett år efter gymnasiet men tänkte att jag kommer att köpa/bygga en påle, vilket aldrig hände. Jag ringde runt till företag och frågade om vajrar, stålpålar och allt möjligt men det var lättare än att ta sig ann uppgiften. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska söka till AFUK nästa år och ska därför, från och med nu, börja träna inför nästa års intagning. Hur jag ska lyckas vet jag inte men handstående ska tränas regelbundet och kanske lindans. Jag vill in för att träna påle men jag kan inte träna det nu inför intagningen, pålen som finns här i Ludvika är väldigt svårklättrad och instabil. Inte nog med det, den sitter monterad i ett HÖRN bland hyllor och enhjulingar.

Jag antar att jag får ta och träna en del när jag åker till Indien/Nepal/Tibet i Oktober också.
Idag känns saker bättre, jag har nya mål och jag vet att jag kommer bli riktigt nöjd med mig själv om jag kommer in på skolan, sen måste jag skaffa jobb och bostad men det är en annan histora… *ehm*

Jag har inte valt en tro, jag kom till en genom insikter från mig själv när jag varit ensam.
Dom kan komma plötsligt och de är alltid kopplade till en sinnesstämning, en känsla.
Där börjar Revolutionen.

Förra solcirkulationen hamnade jag även inför en del val, större som mindre. Att börja på folkhögskola till exempel. Skulle jag lägga ett år och 90 tusen på att bo på internat i Dalarna och skriva journalistik, poesi och skönlitteratur? Kändes tveksamt i början av sommaren.
Jag är glad att jag började.
Jag har inte bara lärt mig saker på skrivarlinjen men också på musik och konst.  Jag har tillgång att spela i replokalen och arbeta i konstateljén. Det egna projektet är guldet i älven för mig. Mitt projekt Drömvandraren går bra men jag får inte tappa tempot för då faller det hela.
Förhoppningsvis så vill något förlag publicera den under sommaren och då får vi se vart det leder,
det känns mycket spännande!
Sen går det ju inte att låta bli att skriva om människor.
Jag har jättefina människor runt mig, här finns det inga idioter. Bara kreativa människor som är här för att skapa musik, konst, texter men framför allt, sig själva. Vi delar intressen linjerna emellan och det finns så mycket att lära. Utsikten från mitt rum erbjuder tre bergskedjor och en stor sjö. Nästan varje solnedgång är ett kodakmoment och mornarna kantas av dimma eller mörker i denna årstid.
Jag har nog aldrig trivts så bra på en plats innan.

Detta året började med vänner och retrospel, precis som förra slutade med. För några dagar sen skulle jag på Cirkusutställningen på Mölndals museum men hittade Pappersbruket jag alltid velat besöka. Men jag hade inte lämpliga kläder eller humör för att springa runt och upptäcka stället just då. Inte visste jag att jag senare skulle hitta ett gammalt nerlagt vattenenergibruk från 60-talet som jag hade full tillgång till… Vad jag fann därinne berättar jag inte men det var spännande för mig som älskar äldre prylar från 70-80-talet.

Jag kom in på museet en timma innan stängning och det var alldeles lagom för mig att gå igenom cirkusutställningen någorlunda. När jag gick runt där och kände igen folk och lokaler anknutna till cirkus cirkör, så fanns där med den där känslan jag har om nycirkus. Hemtrevligt i det ovanliga. nycirkusens barn som vuxit sig till rörelsekonstnärer utan respekt för gravitation och mänskliga gränser.
Jag längtar tillbaka dit och tro mig,
Jag är på väg.

Jag avslutar med att dela med mig av tankar som dök upp under kvällens handstående & styrkepass.
Ha det fint!

Det är skönt att känns sig stark, men också svag.
Man får mer njutning av vila när man är trött
Man får mer glädje av att vara svag  när man blir uppmuntrad.

Det perfekta ligger inte och balanserar, det pendlar.
Utan rörelse blir man stillastående och grå som berg.

Kanske dags att börja leva, fullt ut?

http://www.theresilientfamily.com/2011/10/the-key-to-wealth-stop-acting-rich/

I drömmen mötte du dina föräldrar på en främmande planet långt bort, de var så små. Du mötte väldiga elefanter som tog dig uppå ryggen och vandrade genom savannen. All öl och whisky du druckit, ditt sena livs njutning. Du slutade röka och köra bil när du var fyrtio år. Var det för att du först nu levde?
Mamma sa att du blickade upp med dina stängda ögon när du hörde mitt namn, du minns mig och jag tycker inte det är konstigt. Jag vet att du är klarvaken inom men det är svårt att se genom dina ögonlocks fasad.
Du berättade för mig att du var nöjd, att det skulle vara trevligt att fylla nittio år men det är inget måste.
Det gör mig lugn.
Du gör mig glad. Du får mig att se åldrandet som en del av livet som inte bara handlar om glömska, sorg och smärta. Även om du erkänner att du skämtar mycket för att inte tänka på allt det jobbiga,
så ser jag också att du skämtar för att du tycker det är kul. Och hur många har haft det kul,
ändan in till några dagar inför döden?

Både du och jag vet att din resa snart blir av,
Men vi ses och när vi gör det, spelar vi dragspel.

Morfars Dröm

Isande vindar du motar
som rusar mot mig

Jag faller in i trygghet
då jag släpper allt försvar
och alla vapen jag har

Rädd för att förlora mig själv
Rädd för att inte räcka till
Rädd för att känna mig ensam

Men jag täcker till, jag har mig själv och
jag är inte ensam

Inte du heller

Trots det kan vina omkring oss

                                                                    Ulf Truffe

Jag vill gärna hälsa dig Ulf,
att det var det finaste och mest passande jag råkat ut för på länge,
när jag vandrat allena genom staden.

Utanför vilade en 160 meter lång frestelse,
en tårta av sådan volym ser man sällan.
Huvudbagarn har sällan varit så nervös och arg på samma gång.

Det vackra med att bo nära Göteborg är att man kan lämna staden,
jag tar bussen hem till Härrydas mörker och kyla
för att fortsätta mitt projekt,

Drömvandraren.

”En områdesladdning i Göteborg från 445 till 475 kr.” Det är en fet prisökning. Om jag betalar 785 kr för ett Göteborg + kort (som det kostar i nuläget). Betyder det att jag kommer att betala 815 kr i månaden. Så på 12 månader blir det…

9780 kr om året för att åka nånstans (inklusive mataffären)

Sen att skattebetalarna och resenärerna ska betala hela notan, vad hände då med det vinstdrivande företagets pengar som de roffat åt sig av alla människor som deras kontrollanter pucklat ner i säten? Visst det är fel att planka men vad gör man när ens pengar som egentligen var tänkt att gå till mat försvinner för att ett kapitalistiskt företag utnyttjar ens behov?

Blomqvist, flytta till Härryda och försök att försvara dig.
Oj just det. Börja jobba som låginkomsttagare och känn efter om du har råd.