Skäggprojekt

Jag har haft intresse för skägg sedan 08/09 då jag provade att spara ut för första gången.  Sen sommaren 09 så har jag burit ett mindre skägg och en kraftig mustasch som jag brukar identifieras med och har det märkts i bloggen? Nä! Den där fjuttiga grejen i headern högst upp på sidan är vintern 09 då jag inte hade någon aning om vad som skulle ske. Åren gick och nyårsafton 2010/11 så skulle jag raka av den men vågade inte. Den 1 September 2011 tog jag modet till mig med hjälp av André för att påbörja vårt projekt ”SKÄGGFOSTER” Projektet går ut på att vi får inte raka eller ansa vår ansiktsbehåring på nio månader, ett visst undantag accepteras och det är ifall mustaschen gör mat för omständlig att äta, då man får trimma ner strån som sträcker sig över läppen. Jag är i det stadiet nu men kämpar på, utan att klippa.

Jag är helt enkelt inte gjord för att gå utan, känns naturligt på något vis…
WHO COULD HAVE GUESSED?

Poesiprojekt

En annan trevlig sak jag håller på med är att studera på Skrivarlinje i Dalarna, och där får man ha ett eget projekt under båda terminerna. Mitt projekt går ut på att skriva en diktsamling. Men det är så mycket mer än bara en bok. Jag antecknar drömmar och sen skriver dikter av dem, tillsammans med analoga fotografier jag tagit och ljudupptagningar från när jag pratar i sömnen kommer jag släppa boken med tillhörande skiva.
Planer på en performance finns med. Kommer att bli intressant.

Sniglar

Jag har alltid varit djurkär och haft en del husdjur. Jag vet, sniglar kan verka vara äckliga för en del av er men låt er häpnad slå ner era äckelkänslor en stund, dessa sniglar är inte vilja som helst utan Afrikanska Jättesniglar.
De kan bli ganska stora och väga upp till ett kilo och är tämligen lättskötta. Mina är ganska små än men de växer snabbt, fick dom i December. Jag har tre stycken och här bjuder jag på en bild med Emo som modell.

Piercings

Jag har under några år haft ett större intresse för kroppsmodifikation men inte vågat mig på det själv pga nål/sprut-skräck. 2010 tog jag modet till mig och lät pierca en Helix hos Tribe i Göteborg. Jag visste inte då särskilt mycket om läkeprocess eller teknik för piercingmetod men det verkade inte Piercaren heller ha tillräckligt koll på. Klanten slant med tången och klämde till örat och det gjorde ondare än kanylen, piercingen svullnade upp efter några dagar och efter att jag återkommit flera gånger så sa de tillslut efter två veckor att jag skulle använda ett läkemedel som bevisligen var ineffektivt eftersom det var fel sort. Gav upp efter 8 månader. Fail.

Nu i söndags var jag hos Ed’s Kroppskonst och lät Ed pierca mina båda örsnibbar (uh, fult ord) och det gick bra.
Kände mig duktig som varken svimmade eller blev yr, sån mes jag brukar vara. Är nöjd med både besöket hos denna fantastiskt trevliga människa och resultatet. Planerar tillverkning av smycken, blir nog av horn eller trä.

Handstående

Foto: Petra Fogelholm

Jag har nämnt i tidigare inlägg att jag har planer på att söka till AFUK i Danmark. För att komma i form ska jag träna handstående, styrka och stretcha varannan dag i ett år och målet är ENHANDSSTÅENDE. Vad jag förstått så är det något av det svåraste att utföra i handstående och det är nog ett säkert kort in på skolan, även om mitt huvuddisciplin är kinesisk påle. Jag ska söka nu i år för att se hur intagningen går till och då ska jag ha ett inövat nummer på handståendeblock.
Såg förresten Cirque Du Soleil i Malmö i Lördags. Helt fantastiskt och jag har blivit pepp igen på att utveckla clownen mer, känns bra!

Illustration

Jag målade en del under förra terminen, vill fortsätta men nu riktar jag fokus på mer aktuella ting men här är några bilder jag experimenterat fram.

Musik

Jag brukar skriva och spela in låtar regelbundet av kreativa krafter men nu har jag inte gjort det på några veckor, känns det som i alla fall. Dock så har jag tagit en till sånglektion och känner att jag utvecklats sen i höstas. Lyssnandet på musik har sällan varit så aktivt som nu så det är kanske där som förklaringen till min oproduktiva tillvaro ligger.
Innan jag klev på tåget i Göteborg svängde jag och Emelie in på CD-centralen och där fann jag Kultirations senaste skiva, endast ett exemplar kvar och jag vet med mig att de inte längre produceras av I-ration längre, alltså går det inte att köpa den längre. Fick den för 150 och har lyssnat på den varje dag sen jag kom tillbaka till mitt rum. Marcus Berg är en helt fantastisk sångare och just denne man har släppt en soloskiva vid sidan av Kultiration… Som jag såklart beställt och fick igår.
Har inte lyssnat än, måste hamna i rätt mood och lyssna in Kultiration-skivan först.

Analoga kameror

Jag fick upp ögonen för analoga foton i höstas när jag snubblade över Lomography’s Fisheye Camera.
Jobbade ihop pengar och köpte den och är väldigt nöjd, fotade med redscale-film men hade för låg iso så många bilder blev riktigt dåliga, men vissa riktigt snygga. Här kommer en blandning av diverse bilder.

Jag har påbörjat att bygga hålkameror men kommer inte vidare eftersom jag aldrig fattar hur man ska lyckat mäta milimeterstora hål, vilda chansningar fungerar men det är trevligare om man förstår hur det ska gå till.

Kassettband

Aha!
Minns inte hur jag kom in på det men förra året så mixade jag tydligen ett kassettband med lite allt möjligt på. Astrologi, Glesbygd’n och H Bowers
Hittade det i min boombox och bestämde mig för att skaffa mig en bärbar kassettbandspelare. Tur att jag blev överbjuden på Tradera för att jag hittade en hemma i Härryda som jag fått av mamma nån gång, helt fungerande.
Så nu har jag köpt in kassettband och mixande nalkas, har planer för ett handståendenummer med kassetter inblandat, mer än så säger jag inte!

Legend of Zelda

Born to be nerd. Jag har fått tag i Legend of Zelda – Phantom Hourglass. Har velat köpa det sen 2006 så det var på tiden att jag hittade det begagnat! Detta spenderar jag tid med när jag inte gör allt annat jag brinner för, tar precis den plats det behöver just nu och det känns bra.

Så ser det ut nu, lagom soft och utmanande!
Dags att sova men först, Zelda <3

Lycka är att höra på en människa som hatat sitt jobb och när denne fått sparken.

Lyckan att öppna en dörr och kunna välja att se alla färger för precis vad dom är i sina oändliga nyanser, även om det är en vinternatt stilla som ett ögonblick.

Lyckan i en människas ansikte som fått en del av sin upprättelse, ett steg vidare i livet.

Lycklig är jag, som lever i denna värld där den fria viljan kan skapa våra verkligheter,
ur våra lyckliga tankar.

Jag funderade en del på lovet och nu dök tanken upp igen när jag känner att jag vill upp igen till min normala kropp jag hade förr. Jag vill börja på AFUK, Danmarks enda Cirkushögskola.
Jag funderade på det redan ett år efter gymnasiet men tänkte att jag kommer att köpa/bygga en påle, vilket aldrig hände. Jag ringde runt till företag och frågade om vajrar, stålpålar och allt möjligt men det var lättare än att ta sig ann uppgiften. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska söka till AFUK nästa år och ska därför, från och med nu, börja träna inför nästa års intagning. Hur jag ska lyckas vet jag inte men handstående ska tränas regelbundet och kanske lindans. Jag vill in för att träna påle men jag kan inte träna det nu inför intagningen, pålen som finns här i Ludvika är väldigt svårklättrad och instabil. Inte nog med det, den sitter monterad i ett HÖRN bland hyllor och enhjulingar.

Jag antar att jag får ta och träna en del när jag åker till Indien/Nepal/Tibet i Oktober också.
Idag känns saker bättre, jag har nya mål och jag vet att jag kommer bli riktigt nöjd med mig själv om jag kommer in på skolan, sen måste jag skaffa jobb och bostad men det är en annan histora… *ehm*

Jag har inte valt en tro, jag kom till en genom insikter från mig själv när jag varit ensam.
Dom kan komma plötsligt och de är alltid kopplade till en sinnesstämning, en känsla.
Där börjar Revolutionen.

Förra solcirkulationen hamnade jag även inför en del val, större som mindre. Att börja på folkhögskola till exempel. Skulle jag lägga ett år och 90 tusen på att bo på internat i Dalarna och skriva journalistik, poesi och skönlitteratur? Kändes tveksamt i början av sommaren.
Jag är glad att jag började.
Jag har inte bara lärt mig saker på skrivarlinjen men också på musik och konst.  Jag har tillgång att spela i replokalen och arbeta i konstateljén. Det egna projektet är guldet i älven för mig. Mitt projekt Drömvandraren går bra men jag får inte tappa tempot för då faller det hela.
Förhoppningsvis så vill något förlag publicera den under sommaren och då får vi se vart det leder,
det känns mycket spännande!
Sen går det ju inte att låta bli att skriva om människor.
Jag har jättefina människor runt mig, här finns det inga idioter. Bara kreativa människor som är här för att skapa musik, konst, texter men framför allt, sig själva. Vi delar intressen linjerna emellan och det finns så mycket att lära. Utsikten från mitt rum erbjuder tre bergskedjor och en stor sjö. Nästan varje solnedgång är ett kodakmoment och mornarna kantas av dimma eller mörker i denna årstid.
Jag har nog aldrig trivts så bra på en plats innan.

Detta året började med vänner och retrospel, precis som förra slutade med. För några dagar sen skulle jag på Cirkusutställningen på Mölndals museum men hittade Pappersbruket jag alltid velat besöka. Men jag hade inte lämpliga kläder eller humör för att springa runt och upptäcka stället just då. Inte visste jag att jag senare skulle hitta ett gammalt nerlagt vattenenergibruk från 60-talet som jag hade full tillgång till… Vad jag fann därinne berättar jag inte men det var spännande för mig som älskar äldre prylar från 70-80-talet.

Jag kom in på museet en timma innan stängning och det var alldeles lagom för mig att gå igenom cirkusutställningen någorlunda. När jag gick runt där och kände igen folk och lokaler anknutna till cirkus cirkör, så fanns där med den där känslan jag har om nycirkus. Hemtrevligt i det ovanliga. nycirkusens barn som vuxit sig till rörelsekonstnärer utan respekt för gravitation och mänskliga gränser.
Jag längtar tillbaka dit och tro mig,
Jag är på väg.

Jag avslutar med att dela med mig av tankar som dök upp under kvällens handstående & styrkepass.
Ha det fint!

Det är skönt att känns sig stark, men också svag.
Man får mer njutning av vila när man är trött
Man får mer glädje av att vara svag  när man blir uppmuntrad.

Det perfekta ligger inte och balanserar, det pendlar.
Utan rörelse blir man stillastående och grå som berg.

Kanske dags att börja leva, fullt ut?

http://www.theresilientfamily.com/2011/10/the-key-to-wealth-stop-acting-rich/

I drömmen mötte du dina föräldrar på en främmande planet långt bort, de var så små. Du mötte väldiga elefanter som tog dig uppå ryggen och vandrade genom savannen. All öl och whisky du druckit, ditt sena livs njutning. Du slutade röka och köra bil när du var fyrtio år. Var det för att du först nu levde?
Mamma sa att du blickade upp med dina stängda ögon när du hörde mitt namn, du minns mig och jag tycker inte det är konstigt. Jag vet att du är klarvaken inom men det är svårt att se genom dina ögonlocks fasad.
Du berättade för mig att du var nöjd, att det skulle vara trevligt att fylla nittio år men det är inget måste.
Det gör mig lugn.
Du gör mig glad. Du får mig att se åldrandet som en del av livet som inte bara handlar om glömska, sorg och smärta. Även om du erkänner att du skämtar mycket för att inte tänka på allt det jobbiga,
så ser jag också att du skämtar för att du tycker det är kul. Och hur många har haft det kul,
ändan in till några dagar inför döden?

Både du och jag vet att din resa snart blir av,
Men vi ses och när vi gör det, spelar vi dragspel.

Morfars Dröm

Isande vindar du motar
som rusar mot mig

Jag faller in i trygghet
då jag släpper allt försvar
och alla vapen jag har

Rädd för att förlora mig själv
Rädd för att inte räcka till
Rädd för att känna mig ensam

Men jag täcker till, jag har mig själv och
jag är inte ensam

Inte du heller

Trots det kan vina omkring oss

                                                                    Ulf Truffe

Jag vill gärna hälsa dig Ulf,
att det var det finaste och mest passande jag råkat ut för på länge,
när jag vandrat allena genom staden.

Utanför vilade en 160 meter lång frestelse,
en tårta av sådan volym ser man sällan.
Huvudbagarn har sällan varit så nervös och arg på samma gång.

Det vackra med att bo nära Göteborg är att man kan lämna staden,
jag tar bussen hem till Härrydas mörker och kyla
för att fortsätta mitt projekt,

Drömvandraren.